Pappakul...

Skratt på avstånd, glada röster, jag smyger fram kameran, tar en bild genom fönstret och ler på hela insidan.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0